Kärleken till en hemlös katt.

Är enorm.

Att få ett larm om en oönskad, hemlös, vilsen och rädd katt som inte har skydd, kärlek och omsorg. Åka dit och planera infångning. Fånga in katten. Ge den ett hem. Ta den till veterinären. Ge den ett nytt liv.

Det är en ynnest. Att få hjälpa denna stackare som har haft det så svårt. Det känns i hjärtat. Ger livet mening. Att göra skillnad.

Bandet till denna katt blir enormt. Att se kattens utveckling från rädd till trygg är fantastiskt. När katten vänder och vill bli klappad, ligga nära, få kärlek, då spricker nästan hjärtat av kärlek till denna lilla varelse.

Därför känns det så orättvist att när denna vändning kommer så är katten sjuk. Obotligt sjuk. Tiden för katten på solsidan blir alldeles för kort. Tiden i skuggan blev alldeles för lång.

Man gör allt man kan för dessa små sargade själar. Även det svåraste beslutet. Att låta dem somna och slippa sjukdom och smärta.

Sawyer, älskade Sawyer. Inte visste jag när jag fångade in dig att det skulle bli du och jag. Att du skulle bo här och fylla mitt hjärta med så mycket kärlek och idag sorg.

Idag ska du få din eviga vila. Du har kämpat på länge mot dina dåliga odds. För varje dag så utvecklas du mer och mer socialt. Spinner som en tok, söker upp kärlek och igår kom du självmant upp i famnen. I min famn ska du få somna in. Mitt hjärta kommer brista av sorg. Det blir en svår dag idag. Men du ska få ro nu.

Älskade katt.

För evigt älskad, för evigt saknad ❤️❤️