Tyvärr blir ens hjärta inte hård som flinta ju mer man håller på med att hjälpa katter. Tur är väl det för det måste finnas hjärta när man ska hjälpa utsatta djur även om det är väldigt smärtsamt, tungt och frustrerande. Som tur är finns även glädje och lycka.

I detta fall finns det mycket smärta. För både katt och Stor-Matte.
Scotch har gått i många år i ett område och som vanligt så tror folk att katten bor där nånstans. En del tror att det är en "vildkatt" och bryr sig inte. I detta fall trodde man först att katten bodde i närheten. Kom och ville gå in genom kattluckan för att äta kattmat. Det gör även katter med hem. Först när Scotch började se risig ut slog man larm. I denna tid (vår/sommar) finns det knappt inga katthem som tar emot okasterade hankatter. De fokuserar på alla översvämmade larm om kattungar och dräktiga katthonor och kattfamiljer. Därför tog det ytterligare tid innan vi fick larmet om Scotch. Och sen skulle vi ha en plats till honom vilket drog ut på tiden ytterligare fyra veckor.

När vi nu fångade in honom såg vi en extremt plågad katt. Smärtan och rädslan lyste ur de trötta sorgsna ögonen. Hans rygg var full med stora hårda kockor med päls, hårt inbakade tovor. Han såg smutsig ut. Sliten.
Han har ätit sin mat som har serverats samtidigt som han har morrat djupt från sitt innersta. Han gjorde ifrån sig i toalådan. Låg på den tjocka, mjuka filten. Tittade misstänksamt under lugg. Fick vila, äta och landa.
Idag åkte han till veterinären. Med förhoppning om en början på hans resa till ett eget hem. Där han skulle bli älskad och uppskattad och få leva sina år som är kvar som en trygg katt.

Tyvärr blev det inte så.

Veterinären upptäckte vid undersökning att hans leder var svullna och hårda. Det krasade vid beröring. Röntgen visade på väldigt illa åtgångna leder. Han har extremt ont. Hans mun hade avslagna tänder och dålig munstatus. Men lederna var värst. Hur länge har han gått med den smärtan. Tänk er när det är kallt. Blött. Stackars liten. Det finns ingen hjälp att få. Det går inte att operera. Smärtlindring skulle inte räcka till. Han har ingen ljus framtid. Bara en framtid i smärta. Den besparar vi honom. Han har lidit tillräckligt.

Det smärtar oerhört att inte kunna hjälpa honom. Att ta det tunga beslutet. Enda man får trösta sig med är att han slipper lida i det tysta ute, hemlös, utan att någon bryr sig och sen dö själv ute.

Lilla fina Scotch, sov gott och må din själ få ro. Vi är så ledsna att inte kunna hjälpa dig. Lilla hjärtat. ♥️♥️