Ännu en liten pälsboll har blivit en pälsängel.
Finaste Elvis. Vi fångade in honom för ca 2 1/2 år sedan i Kungens Kurva tillsammans med Presley och Storm. De hade gått hemlösa där kring ett hotell. Han var en grinigputt från början och nästan så jag funderade på att döpa om honom till Groucho.
Men han tinade upp. Fick komma till en familj där han bodde i ca ett år. Han visade vilken gospropp han var. Följde efter som en liten hund. Men hade lite bekymmer med magen. Kräktes då och då och utredning påbörjades. Han drog några tänder. Han fick en svullnad under högra ögat som undersöktes och opererades bort. De sa att den kunde komma tillbaka.
Han fick flytta till nytt jourhem och där trivdes han väldigt bra. Blev kär i sin matte och hon i honom. Hon ville adoptera honom vilket var perfekt då hon även utbildade sig till djursjukskötare. Han skulle flytta med henne tillbaka till sina hemtrakter när hon var klar med utbildningen.
Men då kom svullnaden tillbaka under ögat. Åkte tillbaka till djursjukhuset och de sa att de måste operera bort även ögat. Då ville vi ha en second opinion. Tog honom till en specialist i onkologi.
Där fick vi veta att tumören heter Perifer Nervskidetumör (PNST). Den kan vara alltifrån (i princip) benign till extremt malign – beroende på vilken cellaktivitet (celldelning) och utmognadsgrad (diffrentiering) man har.
I Elvis fall är tumören väldigt lågaktiv och har god utmognadsgrad (väldiffrentierad). Det gör att den klassas som lågmalign. Tyvärr har den ändå ett infiltrativt tillväxtsätt lokalt. Det gör att man ofta luras att tro att man får tumörfria marginaler när man opererar. Ofta tar det mellan 8-12 månader innan tumören växer tillbaka efter första operationen. Sedan tar det kortare tid mellan varje nytt ingrepp innan man får nya återfall (ca 3-6 månader vid andra och kanske 1-2 månader efter tredje osv). Självklart blir det inte nya återfall om man får HELT RENA marginaler – men i just fallen med PNST brukar det vara svårt och i Elvis fall bedöms det som i princip omöjligt. Denna tumör sprider sig bara i ca var 10:e fall till andra organ, men de flesta får så påverkad livskvalité av tumören att de får somna in ändå, när de sitter i det område som den gör för Elvis.
Så prognosen var allt annat än god och det är inte aktuellt att utsätta honom för flera operationer där prognosen ändå är likadan. Du köper några månader av att leva vidare. Men till vilket pris? Operationer, smärtlindring, komplikationer. Och dessutom i ansiktet så finns det inte utrymme för flera operationer. Andra operationen skulle ta hans öga, en del av kinden och en del av övre läppen. Han skulle få problem med att äta.
Nästa operation, vad skulle de ta då? Finns inte utrymme. Hade tumören satt på benet så hade man kunnat ta bort benet och sen var det klart. Men inte i ansiktet.
Så vi hade inte så mycket att välja på. Han fick leva med sin älskade Matte så länge det gick. Nu var tumören så stor att huden riskerade att spricka och den började trycka på ögat så det var dags.
Han fick trygghet, massor av kärlek och ett hem med en älskad matte sin sista del av sitt liv. Han hade lidit fruktansvärt som hemlös med denna tumör. Nu slapp han det. Men det känns så orättvist att behöva låta honom somna in. Han hade många år kvar.
Älskade Elvis du är oss förevigat älskad och förevigat saknad. Vila i frid och sov sött.
Våra tankar går även till Matte i denna svåra stund.